De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening

De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening bildades redan 1866. En av initiativtagarna var dåvarande historiedocenten Martin Weibull i Lund. Under hans ledning gav föreningen ut en rad skriftserier som snabbt blev klassiker och efterfrågas än idag: Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning (1869-74) och Skånska samlingar (1894-97) för att nämna ett par. Föreningen gav mellan 1901 och 1921 ut Historisk tidskrift för Skåneland, som bland annat innehåller banbrytande bidrag till Skånes och Skandinaviens historia av bröderna Lauritz och Curt Weibull, söner till den berömde lundensiske historieprofessorn Martin Weibull.

Om tidskriften ALE och ”De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening” – en tillbakablick

Mer än 40 år har gått sedan landsantikvarie Sven E. Noreen år 1961 presenterade föreningen De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening och tidskriften ALE i dess första nummer. Denna presentation ger både tillbakablickar och framtidsvisioner, som faktiskt fortfarande är aktuella, även om ALE:s och föreningens verksamhet utvecklats sedan dess. (Se rubriken och texten nedan.) I stora drag blev föreningens och tidskriftens karaktär den förutspådda. Med tiden har ALE emellertid blivit mer ämnesöverbryggande, vilket också speglar forskningens nuvarande inriktning på mer av tvärvetenskap och mångfald inom likartade ämnesområden.

Idag möter man artiklar skrivna av – förutom historiker och arkeologer – etnologer, kulturgeografer, konsthistoriker, landskapsarkitekter och växtekologer för att nämna några mer akademiska ämnesdicipliner. Även artiklar av en kuturhistoriskt intresserade allmänhet har under åren publicerats i tidskriften, vilket också var meningen med ALE. Även om de inte varit talrika så har de alltid varit välkomna bidrag i ALE. Dessutom har ALE också kommit att bli ”ett första publiceringstillfälle” för studeranden inom olika utbildningar med anknytning till föreningens verksamhet och intressen.

Första numret av Ale, 1961

Tidskriften Ale – en presentation

De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening har ett traditionsrikt förflutet. När den för snart 100 år sedan (1961) bildades, år 1865 , under namnet ”Föreningen för Skånes fornminnen och historia” (Skånska Fornminnesföreningen), var det som en fortsättning på ”Sällskapet för Skånes historia och beskrifning”, stiftat redan 1844. Den nu klassiska ”Samlingar till Skånes historia fornkunskap och beskrifning” började utkomma 1868 som föreningens medlemsskrift under redaktion av Martin Weibull, och sonen Lauritz fortsatte verket med den lika namnkunniga serien ”Historisk Tidskrift för Skåneland”, 1901 – 1921. I dessa skrifter publicerades en rad grundläggande bidrag till de skånska landskapens historia. Påfallande var den starka anknytningen till arkeologiska och antikvariska problem.

Av de äldsta årsberättelserna framgår att föreningen ursprungligen hade ett bestämt praktiskt syfte; den fungerade i viss mån som en kulturminnesvårdande institution. Man sökte vårda och skydda fornlämningar och tog initiativ till undersökningar och utgrävningar. Så småningom övertogs dessa uppgifter av statliga myndigheter och särskilda institutioner, och den gamla föreningen förde en allt mer tynande tillvaro, särskilt sedan dess tidskrift upphört.

När föreningen i år (1961) åter väckts till liv har det för initiativtagarna varit i förvissningen eller skall vi säga förhoppningen att det hos både forskare och lekmän alltjämt finns ett intresse och ett behov av en historisk-arkeologisk förening för Skåneland.

Främst på föreningens program står, idag som 1868, att utge en tidskrift. När första numret nu föreligger krävs kanske en programförklaring.

Skiss över Ales stenar från 1777 av Carl Gustaf Gottfried Hilfeling.

Först då något om namnet. Ale återfinnes i benämningen på Skånes kanske skönaste och märkvärdigaste fornlämning, skeppssättningen Ales stenar vid Kåseberga. Kung Ale är en myt för vars invecklade genesis redogöres på annat håll i detta häfte. Som titel på tidskriftens omslag skall ALE tjäna som symbol för skånsk historia och kultur och, hoppas vi, ge rika associationer till det historiskt-antikvariska fältet. Men det gamla namnet ”Historisk Tidskrift för Skåneland” står alltjämt kvar, och den programförklaring som angavs för snart hundra år sedan gäller också idag : ”att bilda en föreningspunkt för samtida litterära sträfanden till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning”.

Om tidskriftens kommande innehåll skall här inte mycket ordas; det är bäst att icke sia. Blott några riktlinjer kan anges.

Publikationens främsta uppgift är att presentera nya och aktuella forskningar och fynd rörande de skånska landskapens historia. Intresseområdet omfattar alltså i överensstämmelse med föreningens traditioner, de gamla danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge. Tanken är kanske främst att möta ett behov från skolfolk som efterlyser aktuellt stoff för undervisningen i hembygdens historia och från den s. k. intresserade allmänheten, som inte har facklitteraturen lättillgänglig. Men tidskriftens uppgift är inte enbart pedagogisk. Värdefullt vore om man med den också kunde utfylla en lucka mellan dansk och svensk forskning genom att presentera sådant material till Skånelands historia, som ligger utanför de, traditionellt sett rikshistoriska intresseområdena.

Slutligen kan Ale bli en mötesplats mellan historiker, arkeologer och övriga kulturhistoriker, vilka här från sina olika utgångspunkter kan angripa ett och samma problem till en ny och bättre belysning.

Sven E. Noreen
i tidskriftens första nummer 1961

Historisk tidskrift för Skåneland, band 1 häfte 3, lund 1901.

Martin Weibull, 1835–1902.