Konferens om lantmäteriarkiven och forskningen

Lantmäteriarkiven och forskningen
Konferens om det regionala lantmäterimaterialets framtid
den 12 september 2002 i Landsarkivet i Lund

De äldre storskaliga lantmäteriakterna med dess kartor och beskrivningar tillhör våra mest fascinerande och värdefulla historiska källmaterial. Det används av myndigheter med verksamhet inom fastighetsbildning och kulturmiljövård men även av universitetsanknutna forskare från discipliner som kulturgeografi, historia, arkeologi, paleoekologi m.fl., liksom av åtskilliga hembygdsforskare. De främsta arkivdepåerna för de äldre lantmäteriakterna är Lantmäteriverkets arkiv i Gävle och länslantmäteriorganisationernas arkiv ute i landet. I de skånska landskapen finns sådana regionala arkiv i Malmö, Kristianstad, Halmstad och Karlskrona.
Den framtida förvaringen av detta material och tillgängligheten för forskningen har varit under diskussion i ett par års tid, och Lantmäteriverket har arbetat med ett projekt för att både reproducera originalen och finna alternativ förvaring för dessa. En digitalisering av materialet har påbörjats, och länge fanns det planer på att inrätta en riksdepå för allt originalmaterial i Medelpad. Det skulle i så fall innebära att materialets regionala hemvist, knuten till länslantmäteriarkiven, skulle upphöra. Därmed skulle tillgången till originalmaterialet avsevärt försvåras, inte minst för forskare från det sydsvenska området. Den lösningen förefaller nu ha förlorat sin aktualitet, samtidigt som man från Lantmäteriverkets sida förefaller vara berett att släppa ifrån sig det äldre aktmaterialet i originalform. Frågorna om förvaring, tillgänglighet för forskning och materialets vård söker fortfarande sin optimala lösning.
Mot denna bakgrund tog De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening initiativ till en konferens för att belysa användningen av lantmäterimaterialet inom forskningen och för att diskutera olika handlingsalternativ. Avsikten var att samla deltagare från olika forskningsinriktningar och myndigheter och bana väg för ställningstaganden som gagnar regionerna och forskningen. Seminariet arrangerades med stöd av Crafoordska Stiftelsen och ägde rum på Landsarkivet i Lund den 12 september 2002.

Under förmiddagen framträdde företrädare för skilda discipliner och inriktningar inom universitetsforskning och kulturminnesvård med exempel på hur lantmäterimaterialet används.

Kulturgeografen och arkeologen Mats Riddersporre, verksam vid Kulturmiljö Malmö, presenterade det äldre lantmäterimaterialets användning såväl inom planverksamhet och kulturmiljövård som inom retrogressiv bebyggelsehistorisk forskning med sikte på markindelning och gårdsstruktur så långt tillbaka i tiden som till vikingatid och medeltid. Han betonade att de kartor, som förvaras i länskontoren (”konceptkartorna”), ofta har ett mycket större värde än de renritade exemplar, som finns i lantmäteriverkets centrala arkiv (”renovationerna”). På en konceptkarta över ett skifte kan man i flera fall få en bild av det äldre tegskiftet, som har medeltida anor, medan renovationen bara visar en plan för det nya skiftet. Vidare framhölls att kartorna alltid måste studeras tillsammans med de tillhörande beskrivningarna. De kartbeskrivningar, som förvaras i länskontoren, är ofta mycket utförligare och mera mångfasetterade än de mera innehållstorftiga, centralt förvarade exemplaren. Tillsammans med arkeologiskt material och övriga skriftliga källor är länskontorens förrättningsarkiv helt centralt för studiet av kulturlandskapets historia.

Biologen Krister Larsson, verksam som konsult i bl.a. Halland, påpekade att äldre lantmäterikartor och annat skriftligt källmaterial har fått en ökad betydelse inom biologin. Detta gäller i synnerhet vid studium av olika arters förekomst och livsbetingelser. Vid planering av åtgärder för skydd av vissa vegetationstyper är det viktigt att fastställa vegetationens ålder, eftersom kontinuiteten är ett viktigt kriterium vid urval av skyddsvärda områden. När skogarna i Sverige skall skyddas är det sålunda av vikt att kunna påvisa t.ex. var de äldre lövskogsområdena har funnits, och det kan göras med hjälp av det äldre kartmaterialet, som även är viktigt vid landskapsrestaurering. I det arbetet måste originalhandlingar användas. Digitala kartor i dator blir oerhört tungarbetade. Larsson menade att detta tillsammans med kulturarvsaspekter talade för att materialet måste stanna i regionen.

Kulturgeografen Henrik Svensson är verksam som doktorand inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet ”Människa, makt, modernitet. Skånska godsmiljöer från högmedeltid till nutid” (kallat ”Godsprojektet”) och som universitetsadjunkt vid Högskolan Kristianstad. Svensson redogjorde för lantmäterimaterialets betydelse vid studier av landskapets utveckling under 1800-talet, från skiftesperioden och framöver, inte minst vid karteringen av det diversifierade sociala landskap som växte fram under den perioden. Vidare betonade han att tillgång till originalen var ovärderlig, närmast nödvändigt, för utbildningen inom det nystartade treåriga utbildningsprogrammet Landskapsvetarprogrammet vid Högskolan Kristianstad.

Länsantikvarien Mats Folkesson, Hallands län, redogjorde för landskapsbildens ökande betydelse inom kulturmiljövården. Han berörde bl. a. arbetet med s. k. historiska kartöverlägg. På länsstyrelsens kulturmiljöenhet används lantmäteriets kartmaterial ständigt i samband med arkeologiska undersökningar, vid reservatsbildning samt vid den dagliga ärendehandläggningen, särskilt vid handläggning av EU-stödsansökningar. Folkesson ansåg att lantmäteriets kartmaterial måste finnas kvar i länet. God tillgänglighet till originalhandlingarna var en nödvändighet inte bara för kvaliteten inom det offentliga kulturmiljövårdsarbetet utan även för hembygdsrörelsen. Folkesson betonade starkt kulturarvsaspekten, och menade att det är en rättighet för invånarna att ha tillgång till lantmäterikartorna i länet. Flyttning av materialet från länskontoret skulle medföra ökade kostnader för användarna.

Kulturgeografen Pär Connelid arbetar som konsult med landskapsanalyser för bl.a. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Han redogjorde för lantmäterikartornas betydelse för samhällsplanering och i arbetet med s.k. miljökonsekvensbeskrivningar. Han var positiv till digitaliseringsprojektet och såg GIS som ett viktigt verktyg men underströk att det även framöver kommer att vara väsentligt med en god tillgång till originalen, av skäl som har att göra med kvalitet, källkritik och kostnader. Detaljer försvinner nämligen vid digitaliseringen, olika färgnyanser blir svåra att hålla isär och stora kartor blir svåra att överblicka. Användningen försvåras ytterligare, om en karta delas upp på flera filer. Likaså försvåras den komparativa hanteringen av ett större antal kartor rörande samma undersökningsområde. Ö. h. t. är arbetet med digitalt material mer tidskrävande. Connelid befarade även att kostnaderna för dem som ska använda det digitala materialet blir orimligt höga. Slutsatsen blir att professionella användare måste ha tillgång till originalen. Även Connelid betonade kulturarvsaspekten och menade att det även ur denna synpunkt är mycket viktigt att originalen finns tillgängliga i sina regioner.

Kvartärgeologen Per Lagerås, verksam vid RAÄ/UV-Syd, presenterade arbetet med pollenanalys i lagerföljder, som kan ge en bild av hur vegetationen utvecklats, när odlingar börjat etc. Det blir ofta fråga om en kombination av kartanalys och pollenanalys för att t.ex. avgöra hur öppet ett landskapsavsnitt verkligen var vid en viss tidpunkt . Kartorna utgör härvid ett viktigt referensmaterial, som gör det möjligt att bättre tolka pollendiagrammen. I allmänhet krävs mycket detaljerade uppgifter, och även till synes mycket perifer information från kartmaterialet kan vara av betydelse. Även Lagerås betonade vikten av att kunna utnyttja originalmaterialet.

Under eftermiddagen fokuserades inläggen kring lägesrapporter och framtidsmöjligheter gällande det äldre lantmäterimaterialets lagring och tillgänglighet. Bengt Danielson, 1:e arkivarie vid Landsarkivet i Lund, presenterade huvudpunkterna i de remissvar som inkommit från 33 myndigheter och institutioner på en PM från Lantmäteriverket hösten 1999 rörande lagring av lantmäteriets äldre handlingar. Bl.a. framkommer i svaren att nästan alla ställer sig positiva till att lantmäterimaterialet nu blir föremål för skanning och digitalisering. Många remissvar uttrycker kritik mot tanken på en enda central depå p.g.a. att det kommer att finnas ett fortsatt stort behov av att använda originalen i regionerna, att materialet som en viktig del av det regionala kulturarvet bör bevaras inom regionen och att det av säkerhetsskäl är olämpligt att samla hela rikets lantmäterimaterial i en enda depå. I många remissvar uttrycks starka tvivel på de digitala kopiornas användbarhet, bl.a. eftersom de inte kan tillfredsställa behovet av att överblicka stora materialmängder. De är vidare förknippade med informationsförluster p.g.a. otillräcklig återgivning av svaga anteckningar och färgnyanser, och hanteringen av digitala kartor kan innebära problem med skalor och rektifiering. Det förekommer i remissvaren även kritik mot förslaget om ”skanning på begäran”, eftersom det är oförenligt med forskningens ovan nämnda behov av att överblicka stora mängder material. Man befarar höga kostnader och långa leveranstider.

Projektledaren för hanteringen av det äldre lantmäterimaterialet Bengt Olof Käck, Lantmäteriverket i Gävle, förklarade att Lantmäteriverkets egna behov har varit styrande vid planeringen av digitaliseringsprojektet och att det ur Lantmäteriverkets synpunkt handlar om dokumentation av fastigheter och lantmäteriförrättningar. Arkivstrategin inom Lantmäteriverket har från hösten 1998 bl.a. inneburit att digitala versioner av pappersoriginalen skall skapas och att materialet skall kunna tillhandahållas via Internet. Som pilotprojekt har Stockholms län och Skaraborgs län fungerat, och för närvarande pågår digitalisering av aktbeståndet från Östergötland. I Fränsta, Ånge kommun, Västernorrlands län, byggs en stor skanningsanläggning. Turordningen i riket innebär att materialet från Halland skall skannas år 2003 och materialet från Blekinge och de tidigare Malmöhus resp. Kristianstads län förmodligen år 2004. Halva Sverige skall klaras av på tre år.

Chefen för Riksarkivets byrå för tillsyn och rådgivning, Per Jansson, uttryckte förståelse för att professionella hanterare behöver arbeta med originalhandlingarna. Han klargjorde att Lantmäteriverket under alla omständigheter avser att lämna ifrån sig de äldre originalhandlingarna. Län för län skall de skickas till Fränsta för scanning, men därefter är tanken att materialet skall återföras till regionerna och deponeras i de regionala landsarkiven. Denna process måste starta den 1 januari 2003. Datorer med kapacitet att hantera kartmaterial skall utplaceras på bl.a. de regionala lantmäterikontoren och landsarkiven.

Landsarkivarie Jan Dahlin, Lund, redogjorde för aktuell planering vid Landsarkivet i Lund rörande lokalbehov för förvaring av kartor, andra akter, referensmaterial m.m. För närvarande pågår en nybyggnation i Lund av det s.k. Arkivcentrum Syd, som beräknas stå färdigt i april 2003. Där skulle förvaring av lantmäterimaterialet för ett län kunna klaras av. Enligt Bengt Danielson gäller det hanteringen av ca 500 000 kartor. Teknikbehovet ökar med krav på bredbandsuppkoppling och datorer med högupplösningsskärmar i forskarsal och tjänsterum. I fråga om personal krävs ökad kompetens för att besvara förfrågningar från förvaltning och enskilda personer.

Konservator Kristina Enhörning, Landsarkivet i Lund, presenterade problem och riktlinjer för vård av originalhandlingar. Bland de nedbrytande resp. förstörande faktorer som påverkar handlingarnas bevaringstillstånd nämndes särskilt vatten, eld, syre, temperatur, luftfuktighet, skadedjur, mögel, felaktig förvaring, tidigare lagningar, tejp m.m.

I den efterföljande diskussionen ställde Mats Folkesson frågan om det inte finns någon alternativ huvudman till landsarkiven, någon annan kompetens inom resp. län, som kan förvara och tillhandahålla det äldre originalmaterialet. Såväl Per Jansson som Jan Dahlin svarade nekande på denna fråga. Dahlin påpekade att resursfrågorna för närvarande inte är klara men att landsarkiven måste få budgetförstärkning för detta ändamål.

Ordföranden i Riksarkivets styrelse, Åke Pettersson, framhöll att detta är ett strukturellt unikt, stort projekt och att det är viktigt att det börjar klarna nu: Lantmäteriverket lämnar ifrån sig materialet, och den bästa lösningen för fortsättningen är att landsarkiven tar hand om det. Digitaliseringen kommer att öka det historiska intresset från allmänheten och kommer även att innebära stora fördelar för den professionella hanteringen bland forskarna. Detta har varit den första konferensen i detta angelägna ärende, och Pettersson uttryckte sin uppskattning för arrangemanget.

Konferensen avslutades av kulturgeografen Nils Lewan, som ansåg att mycket har blivit klargjort under dagen men att det fortfarande kvarstår vissa frågor att bevaka för framtiden rörande kartor, kvalitet, kompetens och kostnader.

Sten Skansjö
Ordförande i De skånska landskapens
historiska och arkeologiska förening